"Öööhh.. Håånjå asuuma bassjjii"
"eeee??"
"Hmm.. öhm.. Miitaa kara.. öhm.. Håånjåå asuuma bassjjii.. öhm.. made.. va f-n.. dänshjaa.. "
"heeee??"
Jag står på en mörk station, kl 22 en tisdagkväll och försöker förklara att jag åkt för långt så att min förköpta biljett mellan jobbet vid Mita station i Tamachi och mitt hem i Honjo Azumabashi inte fungerar längre. Tokyo metros eminenta, elektroniska kontrollsystem, som med hjälp av IC-kort registrerar in- och utfart i tunnelbanan, släpper inte igenom mig.
Spärrarna är visserligen väldigt låga och tillverkade i en mjukplast så jag skulle lätt kunna gå rakt igenom. Det säger pling-plong och en röd lampa blinkar. Troligen hoppar det även fram en blåklädd japan med skärmmössa från ingenstans, ber om ursäkt för att han stoppar en och frågar om jag kan prova mitt kort en gång till då det måste vara något fel på det dumma automatiska systemet.
Plankning förekommer men det är inte så vanligt.
I mitt fall så förstod den tålmodige biljettförsäljaren snart den språkobegåvade utlänningen, harmonin kunde bevaras, jag blev vänligen slussad till en annan perrong och kunde glida hemåt. Hepp!
"eeee??"
"Hmm.. öhm.. Miitaa kara.. öhm.. Håånjåå asuuma bassjjii.. öhm.. made.. va f-n.. dänshjaa.. "
"heeee??"
Jag står på en mörk station, kl 22 en tisdagkväll och försöker förklara att jag åkt för långt så att min förköpta biljett mellan jobbet vid Mita station i Tamachi och mitt hem i Honjo Azumabashi inte fungerar längre. Tokyo metros eminenta, elektroniska kontrollsystem, som med hjälp av IC-kort registrerar in- och utfart i tunnelbanan, släpper inte igenom mig.
Spärrarna är visserligen väldigt låga och tillverkade i en mjukplast så jag skulle lätt kunna gå rakt igenom. Det säger pling-plong och en röd lampa blinkar. Troligen hoppar det även fram en blåklädd japan med skärmmössa från ingenstans, ber om ursäkt för att han stoppar en och frågar om jag kan prova mitt kort en gång till då det måste vara något fel på det dumma automatiska systemet.
Plankning förekommer men det är inte så vanligt.
I mitt fall så förstod den tålmodige biljettförsäljaren snart den språkobegåvade utlänningen, harmonin kunde bevaras, jag blev vänligen slussad till en annan perrong och kunde glida hemåt. Hepp!
Hem är alltså numera Honjo Azumabashi i nordöstra Tokyo!
Hemmakvarteren!
Man tar sig enklast dit med tunnelbana via Asakusa line från centrala Tokyo.
Vi bor vid den röda pilen!
Vårt hus är det bruna 9-våningshuset mitt i bilden. Vi bor på 8:onde våningen (8 är tydligen ett lyckonummer i många asiatiska länder -tur för oss!) och har en hygglig utsikt från vår minimala balkong. Förutom att balkongen är liten så delar man plats med två AC-aggregat, ett stort torkställ och en lucka för brandstegen... Honjo är en gemytlig och ganska traditionellt japansk stadsdel med låga hus (jap: shitamachi), många resturanger, små butiker och.. ..med ett par trevliga mc-affärer i närheten.
Utsikt från den lilla balkongen över stan.
Chie blickar ut över sta´n.Vi har sjöutsikt! Sumida river ligger nära. Kanske 500 m bort. Tittar man noga mellan husen så skymtar man floden från vår balkong... Ska bli riktigt läckert när det blir fyrverkerifestival på floden senare i sommar (Augusti).
Någon som ser vår sjöutsikt..?
Lägenheten är en 50 kvm stor 2-rummare med kombinerat kök/vardagsrum, ett badrum och den lilla balkongen som jag nämde tidigare.
När jag tänker efter är det inte helt rätt att säga storleken i kvadratmeter.. I japan ska man ju egentligen räkna storleken i antalet tatamimattor...
Tatamin är en traditionell golvmatta, ca 5 cm tjocka som vävs ihop av stammarna från risplantor. En tatamimatta har standardiserad storlek som varierar beroende på vilken region man befinner sig i (i Japan). Tokyo standarden är 88x166cm (stämmer ganska exakt -har kontrollmätt!). Så givet detta bor vi i en lägenhet som är 34,2 tatamimattor stor! Här får man förstås lägga in halvstorlekar och dra ifrån att man normalt inte har tatamimattor på toalett och i badrum men i storlek räknat så blir det så!
Vi har bara tatamimattor i ett rum och det är lite av mitt favoritrum. Det luktar fantastiskt gott (så länge mattorna är nya...), där finns även skjutdörrar av gammal traditionell typ (shooji) som är byggda av bambuträ och papper. Även våra garderober har skjutdörrar. Vår taklampa är dock från IKEA...
Nära oss ligger Sensoji-templet. Ett jättelikt buddist-tempel som byggdes 645 e.kr. och bombades sönder under andra världskriget men byggdes upp igen.
När jag tänker efter är det inte helt rätt att säga storleken i kvadratmeter.. I japan ska man ju egentligen räkna storleken i antalet tatamimattor...
Tatamin är en traditionell golvmatta, ca 5 cm tjocka som vävs ihop av stammarna från risplantor. En tatamimatta har standardiserad storlek som varierar beroende på vilken region man befinner sig i (i Japan). Tokyo standarden är 88x166cm (stämmer ganska exakt -har kontrollmätt!). Så givet detta bor vi i en lägenhet som är 34,2 tatamimattor stor! Här får man förstås lägga in halvstorlekar och dra ifrån att man normalt inte har tatamimattor på toalett och i badrum men i storlek räknat så blir det så!
Vi har bara tatamimattor i ett rum och det är lite av mitt favoritrum. Det luktar fantastiskt gott (så länge mattorna är nya...), där finns även skjutdörrar av gammal traditionell typ (shooji) som är byggda av bambuträ och papper. Även våra garderober har skjutdörrar. Vår taklampa är dock från IKEA...
Nära oss ligger Sensoji-templet. Ett jättelikt buddist-tempel som byggdes 645 e.kr. och bombades sönder under andra världskriget men byggdes upp igen.
Nakamise-dori med en av de stora portarna Hosomon som leder fram till templet.
Templet är under renovering just nu, väl dolt under stora skynken. Asalusa är en traditionell markands- och nöjasplats och får väl sägas också vara lite av en turistfälla.Men det är klart sevärd fälla och omgivningarna är trevliga med resturanggator och schyssta små affärer om man vill handla lite traditionella japanska kläder, japanska knivar eller kanske ett 100-pack med ätpinnar...
Alldeles i närheten håller man som mest på med byggnationen av Tokyo Sky-tree. Ett super-skryt-bygge som ska toppa hela 634 m i December 2011. Det ska byggas observatorievåningar på 350 och 450 meters höjd med resturanger och butiker. Tornet ska också kunna fungera som antenn när Tokyo skiftar över till digital-TV i juli, 2011.
Sky tree med floden Sumida (Sumida-gawa) i förgrunden
Just nu har de väl tornet kommit ungefär halvvägs. På det lokala skattekontoret (!) kan man se en modell av tornet och följa byggnationen dag för dag.
Så står det till här i byn. Ha det gott, alla!
/Macke
