Jag är grymt glad att så pass många muttrar över att jag inte uppdaterar min blogg -det visar ju att den verkligen är läst. Skitkul!
Men man skulle kunna vända det till att det bara är halv-sant (norrländska).. jag har en del ofullständiga artiklar liggande som jag inte hunnit med att avsluta.. så jag tänkte skriva lite retroaktivt!
Detta är defacto retro-artikel nr.1!
Den "utspelar" sig i Januari så det känns lite skumt att publicera den nu när våren är på g i Tokyo med 20 plus-grader och solsken..
Att tvätta sig i Japan är inte något som utförs så lättsinnigt som hemma i Svedala. En japan står aldrig och duschar i badkaret. Duschar gör man först vid sidan av och sedan (när man är ren) så kan man värdigt kliva ner i tvättbaljan. Traditionellt sitter också japanen på en liten pall när denne tvålar in sig och tvättar av sig. Sittande tvätt gäller alltså! En smula komplicerat tycker ovan svensk och man inser att åtkomsten för rengöring av vissa kroppsdelar är starkt begränsad men så är det!
Att tvätta sig i Japan är inte något som utförs så lättsinnigt som hemma i Svedala. En japan står aldrig och duschar i badkaret. Duschar gör man först vid sidan av och sedan (när man är ren) så kan man värdigt kliva ner i tvättbaljan. Traditionellt sitter också japanen på en liten pall när denne tvålar in sig och tvättar av sig. Sittande tvätt gäller alltså! En smula komplicerat tycker ovan svensk och man inser att åtkomsten för rengöring av vissa kroppsdelar är starkt begränsad men så är det!
Vill man göra tvättandet till lite mer av en njutning och upplevelse åker man ut till en av Japans otaliga heta källor. Onsen kalls det och kan jämföras med ett västerländskt SPA. Ett riktigt onsen är byggt nära en het källa och vattnet leds till stora eller små bassänger och håller mellan 35 och 40 graders temperatur. Vattnet luktar svagt av svavel och är inte helt klart.
Japanen älskar sitt onsen och i de gemensamma bassängerna sitter man och relaxar med handdukar på huvudet. På vissa ställen finns även salt som man gnider in och rengör kroppen med.
Jag och Chie åkte upp till ett onsen i bergen i Januari med namn Yunischigawa-onsen. Resan tog en bra stund med tåg (3-4 timmar) och sedan buss, ca 1 timme.
Men det var värt varenda minut! Vilket ställe! En liten by bredvid en mysig älv, kantad av väldiga berg nu snöfyllda och lysande vita i vintersolen.
Vår destination var ett onsen kallat Kameya Heike no Sho
http://www.heikenosho.co.jp/top.html . Ett traditionellt Onsen/Ryokan med ett par större bad inomhus, uppdelade efter kön och 11 privata s.k. "open-air" (inget-tak alltså) . Kartan nedan visar en översiktsbild på stället.
Vägen ner mot Heike no sho var blixthal och Chie (med Tokyo-terrängboots, dvs högskaftade stövlar) hade vissa problem med fästet..
Heike no sho.
Heike no sho.
Incheckningen funkade smidigt även om jag hade bokat via internet http://www.japanican.com/.
Rummet i Ryokan var kanon! Riktigt som man har föreställt sig ett boende i Japan -tamati-mattor på golvet, lågt bord, skjutdörrar i papper och en tekokare! Liksom de flesta hus i bergen så hade även vårt rum ett extra rum mot utsidan så att kylan dämpas via dubbla skjutdörrar. Jag kan nog inte påstå att det funkar så extremt bra. Vår luftvärmare fick gå ganska hårt för att hålla lufttemperaturen.
Här klär man sig i traditionell yukata (morgonrock med stora opraktiska ärmar som fastnar i maten och tekoppar...). Eftersom det var kallt ute (ca -10 grader) så fanns det även en vinterfodrad Yukata att dra på sig.
Lite te i magen, på med fodrade Yukatan och sedan ut å bada!
De privata baden var j-kligt mysiga. De är uppbyggda som små stugor med en öppen vägg mot älven och ett öppet tak. Man får en nyckel och letar upp ett bad där en lyfkta lyser vid dörren -det betyder att den är ledig. Då man vrider om nyckeln släcks ytterlampan och belysningen slås på inne i rummet. Smidigt och lite "fångarna-på-fortet" känsla, fast utan tidsbegränsning och något bekvämare..
Så här kan ett bad se ut..
Så här kan en badare se ut...
Vattnet från den heta källan håller kring 40 grader och man känner sig ganska kokt! Vi knallade runt och testade en massa bad under några timmar. Varje rum har sin egen lilla design. Ibland rann vattnet fram ur shinto-figurer som drakar och ibland ur bamburör. Ibalnd hade de anlagt en liten pool med sten, ibland gjort en stenbadkar. Surfa runt på den japanska hemsidan och kika lite.
Efter att ha blivit kokad i ett par timmar så var vi grymt hungriga! Middan var förberedd i ett annat hus så vi tassade dit.
Det var lätt att hitta sitt namn på listan...
Maten var helt grym!! Sashimi (rå fisk), Shabu shabu (soppa med grönsaker och kött som man tillreder själv), inlagda grönsaker, soppor och grillat kött och fisk på spett över glödbedd. På japansk sätt var allting mycket smakfullt upplagt på ett förvirrande stort antal tallrikar. Att käka tog säkert 2 timmar!
Chie, på startpallen för middag!
Macke ger sig på en mini-soppskål.
Sashimi m.m.
Shabu shabu
Både kropp och själ var mätt och belåten och john blund satt och väntade på Tatami-mattan.
Dagen efter startade med en traditionell japansk frukost med Miso-soppa (med svamp -fräckt!), sashimi, sweet-beans och små salta fiskar! Jag var absolut den enda lång-näsan (utlänning) där och hela matsalen blev knäpptyst då jag kom in! Det säger en del om japans vana av folk utifrån...
Dagen avslutades genom att knalla igenom Yunishigawa (Yu (varm) Nishi (väster) Gawa (flod)) .
Tack och lov så känns snön långt borta just nu men det var fint då, i Januari!
Ha det!
Matane
