Lindy hop och karaokepremiär!

Dansfolk är sig lika överallt. Det bara är så!

I Lördagskväll var jag så pass ledig att jag laddade ryggan med danspjukks (mycket dammiga vid det här laget..) och drog iväg för att prova lite Lindy a' la' Japanese.

http://swing-gigolo.com/chocolate.html

För en gångs skull var det lätt att hitta. Lindymusiken kände man igen, lokalen var ganska liten men i alla fall dubbelt så hög som "Chicago" (!), dansen såg välbekant ut och faktiskt -bland alla japaner dök det upp två svenskar där, Marcus och Agnes! Agnes kände jag igen som en stuggranne från Ölandsveckan och Marcus har jag sett på Chicago! Behöver nog inte säga vilken sliten klyscha som dök upp i huvudet..!

Marcus och Agnes in action.

Nivån på många dansare var bländande och alla var mycket trevliga.

Fick, lite ofrivilligt, bli medelpunkt i en jam session då jag råkade vara den enda personen som fyllde år i November (iaf var jag den enda som vinkade och klev fram då frågan dök upp..)! Bara att sätta igång och dansa mitt i ringen! Lite exponerat (men du kan vara lugn, Linda -gjorde aldrig valsturen..!)!

Kvällen avslutades med en och annan öl på en mycket liten pub.

På Söndag gick rykten om en smått improviserad dans i Yoyogi park! Mötte upp de andra svennarna som då bara sovit ett par timmar (de gick på en annan, mycket större pub på lördagen..). Vi sökte metodiskt igenom parken och hittade ett dansant gäng japaner, snurrandes på en våt träbrygga till tonerna av I-pod Jazz och frasande, röda löv.

Halt var det, blött var det och I-podmusiken försvann något i bullret från ett gäng som dansade med kvastar i närheten (detta är sant!). Men j-vlar så kul!

Yoyogi-park är för övrigt en stor och mycket vacker park i Harajuku. Här härjar japanska ungdomar (tämligen lugnt ifs -på japanskt maner..), det är tung musik i luften och små event pågår överallt. Här ligger också två OS-arenor från 1964.

Regnet tilltog så vi packade ihop och knallade till Shibuya. Shibuya är riktigt urspårat! Fruktansvärt mycket folk! Här härjar också alla ungdomar (känns som om 36 års-krisen närmar sig..) -både utklädda och mer normalt klädda!

Så här kan en vägkorsning se ut i Shibuya..

Vi knallade dock till -en karaoke bar! Premiären -så kom den till slut!
Vi trängde ihop oss (ca 10 pers.) i ett litet rum. Öl bars in, gott småplock dök upp och sedan skulle det sjungas! Jag är en mycket medioker sångare men som tur är så är man visst aldrig ensam. Jag förstår kanske inte riktigt japanernas djupa passion för karaoke men visst var det riktigt kul; att få se ett gäng glada japaner sjunga "waterloo" är en upplevelse.
Att få höra en tondöv svensk sjunga Bee Gees "stayin alive" i duett med en hes jänkare är däremot säkert också en slags upplevelse -som säkert många av deltagarnahar förträngt (eller gärna skulle vilja ha gjort..) vid det här laget!

Lindy hop är inte direkt stort i Tokyo. Klubbarna är små, kurserna ser rätt så sparsamt belagda ut och danstillfällena förekommer endast på helger. Men det finns i alla fall och människorna är ungefär lika öppna som man är van. Språket kan vara lite av en barriär men förningen är ju rätt så universiell!

Ha det gott, alla!

こんばんは!