Kyu 4 med mätt mage

Det är en kort arbetsvecka här i Tokyo. I måndags var det en "national holiday" (som ingen riktigt kunde förklara vad den gick ut på) så även vi invandrare var lediga. I praktiken betyder det att 5 dagars jobb ska göras på 4.. men vi var iaf lediga i Måndags.

Åkte med Nobu (en japan som bott i USA i 9 år och snackar fin engelska) och hans 3 polare med JR Ome (inte Ume'..) line till Mitake för en dags bouldering. För den oinvigde så betyder det ganska svår klättring på låg höjd (det som många gjorde när de var 8-9 år..). Bouldering verkar vara den typ av klättring som just nu är störst i Tokyo.

Nobu menade att antalet klättrande japaner har ökat signifikant det senaste halv-året i Tokyo. Det är tydligen så att de kollektivtänkande japanerna också delar på intressen så om något blir en fluga så gör i princip alla det ett kort tag.. det är väl ifs så även i Sverige men vi är å andra sidan inte 128 miljoner..

Mitake ligger i Tokyo prefektur och Chichibu-Tama-Kai National Park. Tåget tog oss hit utan större missöden. Nobu hade rätt så bra koll -vilket var bra eftersom jag åkt fel både en och annan gång i det snåriga tågnätet. Det är ifs ganska fin information i tågen med små skärmar som visar var man är och är på väg men.. de växlar ganska fort och texten är oftast på japanska och ibland somnar man ju och ibland jobbar man utan att se var man är och ja.. mycket kan hända..!

Men Mitake!

Så skönt att komma ut ett tag! Sköna höstfärger, vatten, berg, skogar och japaner överallt -ja, allt som hör en riktigt naturupplevelse till..!

Klättringen var rätt så skön. Här är det slopers som gäller. Få sprickor utan bara släta stenar. Det märks att japanerna är ganska korta. Räckvidden är inget vidare och dynos verkar populärt. Bouldergraderingen efterliknar bältesystemet som används inom kampsporten; lättast är grad 10 Kyu, hårdast grad 1 (ca 7a). Hårdare än grad 1 går man från s.k. Kyu till Dan-grader. I Dan-sytemet så ökar svårighetsgraden med siffran.. enkelt va?

Här pressas det uppför en grad 4 (kyu).

Glada klätterbrudar!

Sköna klätter-snubbar.

Det var som sagt japaner överallt. De är ett rätt naturälskande folkslag som gärna beger sig ut i det fria -speciellt nu på hösten då naturen är som vackrast.

Fick känna av lite japansk gästfrihet.
Vi satt och käkade lunch bredvid ett sällskap på 8 något äldre japaner som satt och wokade som besatta bakom oss. Då vi ätit klart ropade de på oss och bjöd oss på käk! I japan är det ju mycket oartigt att tacka nej så vi tackade förstås ja och fick oss en ordentlig tallrik med wokat fläsk, bläckfisk, grönsaker och annat gott. Egentligen alldeles för mätt men det var riktigt gott.
Efteråt så gick man fram och tackade, så även jag. Tänkte att jag skulle vara lite extra trevlig och bad om att få ta kort på dem.. ingen bra ide! De sken upp och bjöd en att sitta ner.. wooken brassades på igen, kort togs, stappliga fraser utbyttes på engelsk-japanska, nya tallrikar kom åkande -mer käk.. Mycket mätt nu.. en gubbe hade visst jobbat med Atlas Copco -j-vlar en gemensam punkt.. mer snack ..ännu mer käk ..var f-n fick han alla dessa bläckfiskar från..
Vi satt nog och käkade i 1,5 timme innan det var läge att resa på sig! Det var naturligtvis mycket trevligt men har nog aldrig varit så mätt! Fick nog gå ner minst en grad i klättringen efter det..!

Glada japaner och en mycket mätt svensk..!

Till sist mörknade det i Mitake..

..och vi begav oss tillbaka till Tokyo.
Roppongi har verkligen börjat kännas som "hemma" nu. Man har också liksom börjat vänja sig med att ens lägenhet blir städad 2 gånger i veckan, spa:et i källaren oftast är öppet, att alltid äta ute och att man aldrig behöver öppna ytterdörren själv.. ..känns liksom normalt!

Till sist, Gustaf! Hittade några sköna fors-kajakpaddlare i Mitake. Denna bilden är något för dig att njuta av!!

Ha det gott, alla!

Ja, mata!