Nu ringer det till fika..

Så här har de första 2 arbetsdagarna förlöpt. Man skulle hittils förenklat kunna dela in en arbetsdag i ett antal faser:

1. Uppvaknings-fas (Post-ZZZ-phase)
Ungefär lika j-vligt som vanligt.. Trött är man även i Japan och nu ska man också lyckas binda ihop en slipsknut!
Men kaffet är från Starbucks (mitt första inköp!!) och youghurten är kanon. Skickar något morgonmail och sedan iväg.

Morgonvy

2. Transportfas (Pre-work-phase)
Chai (arbetskompis eller rättare sagt senior adviser) åker ofta taxi så jag och Per (arbetskompis eller rättare sagt marknadschef) åker med!
Tokyotrafiken är ganska livlig men alla följer reglerna. Gatorna slår knut på varandra så jag tappar orienteringen direkt. Vet fortfarande inte var jag jobbar..

3. Arbetsfas (Fakeing-work-phase)
Vi sitter ca 9 pers i rummet (varierar kraftigt under dagen) på Hinos försäljningskontor. Vi är 3 st svenskar och följdaktligen 6 japaner. Den japanske chefen sitter på japanskt maner vänd mot sina anställda! Då har han full kontroll och japanerna sitter och jobbar som små ljus.
Kontrasten till oss svenskar är (tack och lov) total!
Vi sitter längst bak i rummet (som de tuffa gjorde i skolbusen..) och till min glädje så härskar den råa men hjärtliga stilen som man känner igen så väl; vi pratar högt med varandra, svär, skämtar och bankar på bildskärmen om inte datorn uppför sig (och det är rätt ofta).

Japanerna förändras dock något då chefen lämnar rummet.. ..som i ett trollslag börjar de småprata och tom drista till att skämta med varandra på arbetstid!! Men när chefen återvänder blir det lugnt igen. Ögontjänare..? Det är den där ytan nu igen.

4. Signalfaserna (Pling-plong-Phase)
Vid vissa tidpunkter plingar en smågullig melodi igång i osynliga högtalare i kontoret. Det får alltid effekten att japanerna reser på sig och går iväg någonstans.
Förklaringen är att truddelutten markerar när det är dags för fika (kl 9 och 15), lunch (kl 12) och middag (kl 17). Känns lite kommunistiskt men smått naturligt då man betänker vilket kollektivt folk som har att göra med.. mycket att lära!

5. Hemgångsfas (Home-run-Phase)
Vi går visst alltid först hem.. Säger alltid ajö till japanerna. I princip går de ju inte hem före chefen går hem..
Hemfärd kan ske på många sätt. Idag blev det japanska tuben. Funkade som alltid skitbra! Spana in Tokyos tunnelbana på den här länken: http://www.tokyometro.jp/global/en/service/pdf/routemap_en.pdf
Tunnelbanan är oftast det snabbaste sättet att ta sig någonstans i den här stan och den är aldrig sen! Japanerna rör sig lugnt och disciplinerat som små robotar även i rusnignstid. Ingen panik, ingen jäkt, ingen som uttrycker några känslor! Känns lugnt och skönt men mycket underligt!

6. Kvällsfas (Life-begins-Phase)
Har inte hitta några riktiga rutiner än. Igår blev det en 4 timmars promenad i stan. Var inte tänkt att bli så lång men jag gick faktiskt lite vilse. Det är en Jävligt stor stad -särskilt om man går i en cirkel!! Men det är ju lugnt överallt (känner mig mer hotat bland björnar och skjutglada älgjägare i skogarna hemma!!) och det finns alltid minst en taxi som kan ta en hem om man ger upp!
Ikväll blev det 3 timmar i gymet och SPA:t (som ingår.. ..ska berätta mer om det sen!)

.. det är ett hårt liv men någon ska leva det..! ;-)


Kul att ni läser (Vilket ni antagligen gör om ni ser den här texten)! Ha det så gott så hörs vi av!
Simma lugnt!