Hemma i byn

"Öööhh.. Håånjå asuuma bassjjii"
"eeee??"
"Hmm.. öhm.. Miitaa kara.. öhm.. Håånjåå asuuma bassjjii.. öhm.. made.. va f-n.. dänshjaa.. "
"heeee??"

Jag står på en mörk station, kl 22 en tisdagkväll och försöker förklara att jag åkt för långt så att min förköpta biljett mellan jobbet vid Mita station i Tamachi och mitt hem i Honjo Azumabashi inte fungerar längre. Tokyo metros eminenta, elektroniska kontrollsystem, som med hjälp av IC-kort registrerar in- och utfart i tunnelbanan, släpper inte igenom mig.
Spärrarna är visserligen väldigt låga och tillverkade i en mjukplast så jag skulle lätt kunna gå rakt igenom. Det säger pling-plong och en röd lampa blinkar. Troligen hoppar det även fram en blåklädd japan med skärmmössa från ingenstans, ber om ursäkt för att han stoppar en och frågar om jag kan prova mitt kort en gång till då det måste vara något fel på det dumma automatiska systemet.
Plankning förekommer men det är inte så vanligt.

I mitt fall så förstod den tålmodige biljettförsäljaren snart den språkobegåvade utlänningen, harmonin kunde bevaras, jag blev vänligen slussad till en annan perrong och kunde glida hemåt. Hepp!

Hem är alltså numera Honjo Azumabashi i nordöstra Tokyo!

Hemmakvarteren!

Man tar sig enklast dit med tunnelbana via Asakusa line från centrala Tokyo.

Vi bor vid den röda pilen!

Vårt hus är det bruna 9-våningshuset mitt i bilden. Vi bor på 8:onde våningen (8 är tydligen ett lyckonummer i många asiatiska länder -tur för oss!) och har en hygglig utsikt från vår minimala balkong. Förutom att balkongen är liten så delar man plats med två AC-aggregat, ett stort torkställ och en lucka för brandstegen...

Honjo är en gemytlig och ganska traditionellt japansk stadsdel med låga hus (jap: shitamachi), många resturanger, små butiker och.. ..med ett par trevliga mc-affärer i närheten.

Utsikt från den lilla balkongen över stan.

Chie blickar ut över sta´n.

Vi har sjöutsikt! Sumida river ligger nära. Kanske 500 m bort. Tittar man noga mellan husen så skymtar man floden från vår balkong... Ska bli riktigt läckert när det blir fyrverkerifestival på floden senare i sommar (Augusti).

Någon som ser vår sjöutsikt..?

Lägenheten är en 50 kvm stor 2-rummare med kombinerat kök/vardagsrum, ett badrum och den lilla balkongen som jag nämde tidigare.
När jag tänker efter är det inte helt rätt att säga storleken i kvadratmeter.. I japan ska man ju egentligen räkna storleken i antalet tatamimattor...

Tatamin är en traditionell golvmatta, ca 5 cm tjocka som vävs ihop av stammarna från risplantor. En tatamimatta har standardiserad storlek som varierar beroende på vilken region man befinner sig i (i Japan). Tokyo standarden är 88x166cm (stämmer ganska exakt -har kontrollmätt!). Så givet detta bor vi i en lägenhet som är 34,2 tatamimattor stor! Här får man förstås lägga in halvstorlekar och dra ifrån att man normalt inte har tatamimattor på toalett och i badrum men i storlek räknat så blir det så!

Vi har bara tatamimattor i ett rum och det är lite av mitt favoritrum. Det luktar fantastiskt gott (så länge mattorna är nya...), där finns även skjutdörrar av gammal traditionell typ (shooji) som är byggda av bambuträ och papper. Även våra garderober har skjutdörrar. Vår taklampa är dock från IKEA...

Nära oss ligger Sensoji-templet. Ett jättelikt buddist-tempel som byggdes 645 e.kr. och bombades sönder under andra världskriget men byggdes upp igen.

Nakamise-dori med en av de stora portarna Hosomon som leder fram till templet.

Templet är under renovering just nu, väl dolt under stora skynken. Asalusa är en traditionell markands- och nöjasplats och får väl sägas också vara lite av en turistfälla.
Men det är klart sevärd fälla och omgivningarna är trevliga med resturanggator och schyssta små affärer om man vill handla lite traditionella japanska kläder, japanska knivar eller kanske ett 100-pack med ätpinnar...

Alldeles i närheten håller man som mest på med byggnationen av Tokyo Sky-tree. Ett super-skryt-bygge som ska toppa hela 634 m i December 2011. Det ska byggas observatorievåningar på 350 och 450 meters höjd med resturanger och butiker. Tornet ska också kunna fungera som antenn när Tokyo skiftar över till digital-TV i juli, 2011.

Sky tree med floden Sumida (Sumida-gawa) i förgrunden

För alla likasinnade tekniknördar kan jag berätta att tornet har en trädliknande fackverksstruktur som går från en triangulär bas till ett cirkulärt tvärsnitt efter 350 meter. Cirkulärt tvärsnitt ska vara mer fördelaktigt för att ta upp horisontella jordbävningsvågor. I mitten finns också en enorm betong pelare som fackverket byggs omkring. Modern men ändå klassisk struktur för att klara jordbävningar.
Just nu har de väl tornet kommit ungefär halvvägs. På det lokala skattekontoret (!) kan man se en modell av tornet och följa byggnationen dag för dag.

Så står det till här i byn. Ha det gott, alla!

/Macke

Mikoshi- eller hur man skakar ett tempel

Välkomna!

I serien oväntade traditioner har turen nu kommit till Japan och den beryktade Mikoshi-festivalen. ...

Mi-ko-shi!

En gammal fin japansk Shinto-tradition som går ut på att varje stad plockar fram ett litet miniatyrtempel som övervintrat i ett förråd. Dammar av den och putsar lite för att sedan binda fast den på två eller fyra enormt tunga bärpålar med dukar.

Sedan anordnar man en enorm festival med sjukligt många deltagare där Mikoshin lyfts upp och bärs omkring av en ansamling (främst) män men även kvinnor, klädda i traditionella kläder (vissa gubbar hade en sumoliknande blöja med en string i baken -inget för de finkänsliga!).

Festivalen kallas för Matsuri och är helt fantastisk!

Jag och Chie blev medbjuden till en Matsuri i Ueno av min "Hino-kollega" Sawaki-san.

Sawaki med fru och dotter, iklädda dräkter och redo för festival!

Att se en Mikoshi lyftas och bäras är en upplevelse som måste ses på plats. Men ni får kanske en känsla för ljudet och myllret av att titta på den här lilla filmsnutten.

Mikoshin bärs sedan under flera timmar!! Varje stad har en egen så under en Matsuri så skakar det omkring flera tiotals små tempel! Alla bärs på lite olika sätt beroende på deltagarnas energi och samstämdhet! Om alla har lika rytm och energi så rör sig Mikoshin ganska vertikalt men om deltagarna inte är så där jättesamstämda börjar Mikoshin gunga i sidled! Lägger man där till att en viss sake-konsumption pågår under ett par timmar så var det inte helt oväntat att se Mikoshis vildsint gungade, Mikoshis vinglande från ena sidan gatan till den andra och deltagare som såg ut att ha somnat och hängde i skalmarna!

Så som vid så många andra tillställningar i Tokyo (japan) så ska det ätas och festas ordentligt! Under denna Matsuri hade de förvandlat flera kvarter till en riktigt festplats med utomhusstånd där man kunde handla all möjlig mat. Festplatsen låg omkring ett tempel (shrine) dit alla Mikoshis till slut kom vinglandes för en slutcermoni (som jag faktiskt missade då vi satt och käkade på ett Yakitori-ställe)...

Här kommer lite exempel på småpopulärt käk...

Yakitori

Grillad kyckling, champinjoner, lever, ja allt möjligt! Otroligt gott -särskilt tillsammans med en god öl!

Kanderade bananer!

Takoyaki

Bläckfisk som steks och bakas in i något som kan liknas vid en pannkaka. Extremt gott!

Fiffig öl-kyl...

Här bakas det ett slags socker-bröd som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på... får återkomma!

En riktig fiskdamm för barn (även för barnsliga vuxna).

En kul kväll. Sawaki-san lovade att plocka fram en dräkt för mig till nästa Matsuri...

Annars har regnsäsongen nått Tokyo och det regnar nästan dagligen nu. Det är snart bara 1 månad kvar till semester!

Den 2/8 så kommer vi hem till Stockholm. Lite hemlängtan börjar jag allt ha! Ska bli gott att komma hem en månad. Sedan är det faktiskt bara en månad kvar i Tokyo innan vi får packa på riktigt.

Fram till dess vi ses eller hörs:

Ha det bäst!

Kram från Tokyo!

Sköna Maj välkommen...

Jomenvisst.

Jag blir kvar en stund till i Tokyo.

Jag kommer att jobba i Tokyo fram till i slutet av September med avbrott för semester i Sverige i Augusti med Chie. För första gången ska hon få uppleva Sverige, Stockholm, norrland och den svenska sommaren. Det innebär troligen en mindre kulturchock då hon får närkontakt med stojjet i Stockholm, ödesstämningen i norr, kyliga sommarkvällar och norrländska myggor! Men hon är förvaranad via youtube och skräckhistorier från undertecknad så blir det nog inga problem.

Det ska bli kul. Hoppas det går att pussla ihop så att man kan träffa så många som möjligt under den tiden.

I och med att jag får stanna så jag får möjlighet att uppleva sommaren i Tokyo. Den verkar fantastisk... Beskrivs i det närmaste som en regnperiod eftersom fuktig luft drar in från Stilla havet och roterar över Japan i Juni, Juli. Enligt uppgift ska det i princip regna varje dag. Något att se fram emot! '

Maj och September beskrivs som de bästa månaderna med torrare väder och värme. I veckan regnade det dock 3 dagar i sträck så antingen blir det mycket blött om en månad eller så har regnperioden tjuvstartat i år!!

Annars grönskar det här och idag har det varit riktigt varmt! Bilderna är ifrån Ueno-park i helgen.

Förra helgen hälsade jag på svärmor i Makuhari (Chiba). Eftersom hon inte kan engelska och min japanska har vissa begränsningar så är vi i rätt stort behov av tolk (Chie). Men Satoko (svärmor, då) är, tack och lov, inte så "japansk" utan mycket öppen och framåt så det fungerar riktigt bra!

Min bild av japaner som omständiga och mycket för traditioner och krångliga seder har förändrats väsentligt sedan jag träffade Chie och hennes familj.

Här finns det ingen högtravande klädkod eller krav på presenter procedurer utan det har inte varit krångligare än i Sverige. Kanske ändrar det sig, man får väl se.

Sedan drog vi en sväng till ett IKEA i Funabachi! Ungefär som ett IKEA hemma i Sverige fast priserna är satta i Yen. Har inte roat mig med att jämföra mot de svenska priserna dock...

Blått och gult.

Alla prylar har svenska namn och i kafeterian kan man käka köttbullar med potatis och lingonsylt som faktiskt smakade riktigt bra. Man kan också få princesstårta med lingonsylt till -lite oväntad kombination, kanske...

Utbudet av möbler verkar mycket likt det man hittar i Sverige. Det skulle kunna vara lite olika eftersom jag har för mig att IKEA alltid har lokala leverantörer (här får någon rätta mig om jag har fel)

Begreppet Fika har tydligen lanserats i Japan.

En vagn kommer lastad...

För övrigt flyttade jag förra helgen till en annan lägenhet i "grann-huset". Den ligger betydligt högre upp så utsikten blev ett lyft (hö hö..).

Tokyo Tower syns väl från balkongen och även Rainbow bridge så det är ett nöja att suga i sig morgonkaffet -även om det regnar!

Nepp! Klockan börjar närma sig 2 PM så det är allt bra dags att knyta sig! Hör gärna av er! Alltid kul att få veta läget på hemmaplan.

Tack och hej, leverpastej!

Cherry-blossom!

Vad är egentligen tid..?

Är det stunderna man upplever eller stunderna man missat att uppleva? Eller är det kanske helt enkelt bara så att det har något att göra med hur snabbt jorden roterar kring sin egen axel och solen?

Det kan ju inte stämma.. Ibland går tiden ruskigt snabbt och andra gånger står den stilla.. Tid måste vara något mer subjektivt och innefatta upplevda parametrar..

Nåväl, det var så länge sedan jag öppnade bloggen så att jag hade glömt både användarnamn och lösenord (det har ifs även hänt tidigare och är nog normalt om man har ett närminne i guldfisksstorlek..)!

Hur ser det då ut här i Tokyo just nu..?

JO! Det är vår på allvar! I helgen fick man njuta av 20 graders värme och solsken!

"Min" gata...

På gatan nedanför blommar nu körsbärsträden (Sakura) för fulla muggar! Rent otroligt vackert! I samma takt som blommorna växer i storlek och antal så har mängden japaner med kameror av alla de slag ökat exponentiellt på gatorna! var man än vänder sig så står det en japan och fotar. Som ni ser så anammade även jag den traditionen..

Tokyotower och Macketower..

En tradition som jag faktiskt inte anammat ännu är vad japanerna kallar för Hanami. Ett vackert ord som betyder att man tar med sig en blå presenning, mat och en massa öl och sake´och sedan dricker tills man somnar under körsbärsträden! En fin gammal japaansk tradition, nästan i paritet med svensk midsommar -fast man slåss inte i samma omfattning (inte alls!)..!

Party party..

Japaner i feststämning


Kärry -blås -om!

Förra helgen var vi till Kichijoji -en skön liten stadsdel med enormt mysiga små, rökiga resturanger, trånga gator och en vackar park där folk ägnade sig åt Hanami och rodde omkring i båtar på en damm.

Vi tog en tur på dammen i roddbåt. Riktigt kul var det men årtullarna var gjorda i plast och såg inte ut att tåla några krafttag. Sedan var det hyfsat trångt. Var man än navigerade kom det en båtlast med Japaner gungande!

Blandade flyttyg


En strandad svan

I parken såldes något som de kallade för Sakura-beer. Smakade riktigt gott men kanske mer som en alkoläsk än en öl. Passar på att göra lite smygreklam så vet ni vad ni ska leta efter nästa år då ni besöker Tokyo.

Sakura-beer!

Idag blåste det omkring en del löv så inom någon vecka så är nog blomningen över. Enligt Japansk sägen så är det egentligen inte körsbärsblomman själv som är viktig. Det är den stund då blomman tappar sina blad och de faller till marken! Själva bladfallet symboliserar samurajens liv -kort och underbart(!)...

Ett år så regnade det visst precis den dag då löven var mogna för att ta steget ut i luften så alla körsbärsträd tömdes på löv under några timmar och låg som en blöt matta på marken!! Måhända kanske det var en mer realistisk symbol för samurajens liv..?! Men japanerna var förstås mycket bestörta..

För övrigt börjar det ju närma sig hemfärd från den uppgående solens land. Bara någon månad kvar nu. Visa-ansökan är inne för Chie sedan ett par månader men det kan ta tid innan den går igenom och myndigheterna har ingen skyldighet att lämna något som helst besked innan beslut tas. Vi räknar på att det kan ta minst 6 månader. Tur att Skype finns och flygbiljetterna blir billigare..

Hör å ses snart!

Ha det gott, alla!

Konnichiwa (=hej!)!

Jag är grymt glad att så pass många muttrar över att jag inte uppdaterar min blogg -det visar ju att den verkligen är läst. Skitkul!

Men man skulle kunna vända det till att det bara är halv-sant (norrländska).. jag har en del ofullständiga artiklar liggande som jag inte hunnit med att avsluta.. så jag tänkte skriva lite retroaktivt!

Detta är defacto retro-artikel nr.1!

Den "utspelar" sig i Januari så det känns lite skumt att publicera den nu när våren är på g i Tokyo med 20 plus-grader och solsken..

Att tvätta sig i Japan är inte något som utförs så lättsinnigt som hemma i Svedala. En japan står aldrig och duschar i badkaret. Duschar gör man först vid sidan av och sedan (när man är ren) så kan man värdigt kliva ner i tvättbaljan. Traditionellt sitter också japanen på en liten pall när denne tvålar in sig och tvättar av sig. Sittande tvätt gäller alltså! En smula komplicerat tycker ovan svensk och man inser att åtkomsten för rengöring av vissa kroppsdelar är starkt begränsad men så är det!

Vill man göra tvättandet till lite mer av en njutning och upplevelse åker man ut till en av Japans otaliga heta källor. Onsen kalls det och kan jämföras med ett västerländskt SPA. Ett riktigt onsen är byggt nära en het källa och vattnet leds till stora eller små bassänger och håller mellan 35 och 40 graders temperatur. Vattnet luktar svagt av svavel och är inte helt klart.

Japanen älskar sitt onsen och i de gemensamma bassängerna sitter man och relaxar med handdukar på huvudet. På vissa ställen finns även salt som man gnider in och rengör kroppen med.

Jag och Chie åkte upp till ett onsen i bergen i Januari med namn Yunischigawa-onsen. Resan tog en bra stund med tåg (3-4 timmar) och sedan buss, ca 1 timme.

Men det var värt varenda minut! Vilket ställe! En liten by bredvid en mysig älv, kantad av väldiga berg nu snöfyllda och lysande vita i vintersolen.

Vår destination var ett onsen kallat Kameya Heike no Sho
http://www.heikenosho.co.jp/top.html . Ett traditionellt Onsen/Ryokan med ett par större bad inomhus, uppdelade efter kön och 11 privata s.k. "open-air" (inget-tak alltså) . Kartan nedan visar en översiktsbild på stället.

Vägen ner mot Heike no sho var blixthal och Chie (med Tokyo-terrängboots, dvs högskaftade stövlar) hade vissa problem med fästet..


Heike no sho.

Incheckningen funkade smidigt även om jag hade bokat via internet http://www.japanican.com/.

Rummet i Ryokan var kanon! Riktigt som man har föreställt sig ett boende i Japan -tamati-mattor på golvet, lågt bord, skjutdörrar i papper och en tekokare! Liksom de flesta hus i bergen så hade även vårt rum ett extra rum mot utsidan så att kylan dämpas via dubbla skjutdörrar. Jag kan nog inte påstå att det funkar så extremt bra. Vår luftvärmare fick gå ganska hårt för att hålla lufttemperaturen.

Här klär man sig i traditionell yukata (morgonrock med stora opraktiska ärmar som fastnar i maten och tekoppar...). Eftersom det var kallt ute (ca -10 grader) så fanns det även en vinterfodrad Yukata att dra på sig.

Lite te i magen, på med fodrade Yukatan och sedan ut å bada!

De privata baden var j-kligt mysiga. De är uppbyggda som små stugor med en öppen vägg mot älven och ett öppet tak. Man får en nyckel och letar upp ett bad där en lyfkta lyser vid dörren -det betyder att den är ledig. Då man vrider om nyckeln släcks ytterlampan och belysningen slås på inne i rummet. Smidigt och lite "fångarna-på-fortet" känsla, fast utan tidsbegränsning och något bekvämare..

Så här kan ett bad se ut..

Så här kan en badare se ut...

Vattnet från den heta källan håller kring 40 grader och man känner sig ganska kokt! Vi knallade runt och testade en massa bad under några timmar. Varje rum har sin egen lilla design. Ibland rann vattnet fram ur shinto-figurer som drakar och ibland ur bamburör. Ibalnd hade de anlagt en liten pool med sten, ibland gjort en stenbadkar. Surfa runt på den japanska hemsidan och kika lite.

Efter att ha blivit kokad i ett par timmar så var vi grymt hungriga! Middan var förberedd i ett annat hus så vi tassade dit.

Det var lätt att hitta sitt namn på listan...

Maten var helt grym!! Sashimi (rå fisk), Shabu shabu (soppa med grönsaker och kött som man tillreder själv), inlagda grönsaker, soppor och grillat kött och fisk på spett över glödbedd. På japansk sätt var allting mycket smakfullt upplagt på ett förvirrande stort antal tallrikar. Att käka tog säkert 2 timmar!

Chie, på startpallen för middag!

Macke ger sig på en mini-soppskål.

Sashimi m.m.

Shabu shabu

Både kropp och själ var mätt och belåten och john blund satt och väntade på Tatami-mattan.

Dagen efter startade med en traditionell japansk frukost med Miso-soppa (med svamp -fräckt!), sashimi, sweet-beans och små salta fiskar! Jag var absolut den enda lång-näsan (utlänning) där och hela matsalen blev knäpptyst då jag kom in! Det säger en del om japans vana av folk utifrån...

Dagen avslutades genom att knalla igenom Yunishigawa (Yu (varm) Nishi (väster) Gawa (flod)) .

Tack och lov så känns snön långt borta just nu men det var fint då, i Januari!

Ha det!

Matane